torsdag 19 september 2013

En jättes fall

Den stora björken som "alltid har funnits" på vår gård, visade tecken på att inte må så bra. Besluts tog om att fälla den innan vinterstormarna skulle ta hand om saken och kanske fälla den över växthuset...

Två duktiga skogsmän beväpnade med motorsåg, fällde trädet snabbt och skickligt. Det föll exakt där de hade planerat att det skulle falla. Dånet var högt, när björken smällde i backen!

I 250 år, cirka, kunde man gissa att björken hade funnits! 250 ÅR! Tänk så mycket den skulle kunna berätta om allt som hänt här runt omkring under årens lopp!

Och där ligger den nu, helt utslagen och väntar på att bli kapad och kvistad och sedan förvandlad till ved och värme. Det känns nästan sorgligt...

Och mossan har vuxit sig stor på vissa delar, man anar att det har funnits ett och annat kryp som huserat här.
Det är sällan man kan se en björk från ovan så här, grenverket är ganska stort!

Tack kära björk för alla år som du har gett oss, för musöron och fågelkvitter på våren, för grönska och skugga på sommaren, för höstfärger och räfsningsmotion på hösten och för svarta siluetter mot fullmånen på vintern!

2 kommentarer:

  1. Visst blir man nostalgisk när man fäller sådana pampiga, stolta träd som denna. Vi gjorde det också för några år sedan och jag saknar det ännu - även fast det blev ljusare hemma och annan gröda nu har chansen att överleva sommaren. Det finns dock inget så vackert som en stolt björk!

    SvaraRadera
  2. Visste knappt att en björk kunde bli så gammal. Vi fällde också en fin björk för ett par år sedan. Saknar den ofta, men gläds istället åt häcken i dess närhet som nu äntligen börjar ta sig.

    SvaraRadera