torsdag 2 maj 2013

Sigrid, hur blev det?

Elin Olofsson, journalisten som blev författare, har debuterat med romanen Då tänker jag på Sigrid. Den handlar om Hanna som lämnar Stockholm, sitt jobb på reklambyrån och sin kärlekshistoria med en gift kollega. Hon åker till familjens släktgård i Jämtland, en gård som hon har hört så mycket om under hela sin uppväxt. Här ska hon försöka ta tag i sitt liv, fundera på vad hon ska göra med sina konstnärsdrömmar och den omöjliga kärleken. Men huset som hon bor i är fyllt av släkthemligheter och minnen. Vad hände med farbror Åke, hemmasonen som skulle ta över gården? Varför har hennes far brutit kontakten med sin mor, Hannas farmor? Och vem är hon denna farmor, Sigrid på Storgårda, som sitter på äldreboendet och inte verkar minnas något, men som har påverkat livet för så många? Hanna upptäcker saker om släkten som hon inte haft en aning om. Författaren låter historien pendla mellan då och nu, mellan olika huvudpersoner, och man får en bild av allt som hänt. Miljöskildringen är fin, man känner sig förflyttad till glesbygden med dess speciella känsla, och språket flyter naturligt och lätt. Tänk att det ska vara så svårt med mänskliga relationer! Tänk om man kunde säga rent ut vad man vill, önskar och drömmer om, utan att någon ska tycka att man tänker fel. Så många onödigt trasiga relationer man skulle ha sluppit då! Så många som skulle ha fått leva sitt liv som de egentligen hade velat. Och hur skulle Sigrids liv egentligen ha varit om inte...
Jag tyckte om denna roman, som också får ett plus för den fina framsidan, så den får 5 burkar. Och det ska bli intressant att läsa författarens nästa roman, som visst redan är på gång...

Då tänker jag på Sigrid
Bild från Adlibris

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar