söndag 24 november 2013

Fototriss: Minne

Min morfar skulle köpa en téservis som julklapp till min mormor. Detta hände någon gång under första hälften av 1900-talet. Morfar kom direkt från sitt arbete i smedjan, gick in i butiken, såg en kopp han tyckte om och bad att få titta på den. Expediten rynkade på näsan åt honom och sa "vi har nog några andra här borta som inte kostar så mycket." Morfar var en stolt arbetande man med en egen smedja, och när han förstod vad expediten menade pekade han på den kopp som han ville ha och sa "jag tar ett dussin av de där! Kontant." Varje gång jag ser dessa koppar, som det nu bara finns några få kvar utav, tänker jag på min morfar. Han lärde oss att vi duger som vi är. Jag minns...

I min mormors kök, ovanför den blå kökssoffan hängde denna tavla. Vi barnbarn stod alltid på knä i soffan och diskuterade vilken katt som var sötast. Min mamma berättade att när hon var liten så stod hon och hennes två systrar och lillebror också där och tittade på katterna. De valde en kattunge var och sedan fick deras bror vara papegojan. Se så beundrande kattungarna tittar på den kloka fågeln. Och eftersom detta hände i början av 1900-talet så blev det ju också så att det bara var sonen som fick studera vidare, trots att flickorna även skulle ha velat göra det. Nu hänger tavlan i mitt rum och får mig att minnas...

Jag minns den ljuva tiden då mina barn var så små, att mamma var viktigast i världen och livet var fyllt av buller och bång! Nu har alla tre för länge sedan vuxit ur de små tofflorna, kastat alla skallror, gett sig ut i stora världen och dessutom upptäckt att mammor är precis likadana som alla andra, dvs. vanliga människor med fel och brister...
Jag minns den ljuva tiden... ;)

Om du vill se fler minnen ska du klicka här:
 
http://fototriss.blogspot.se/2013/11/fototriss-del-240-minne.html
 

onsdag 20 november 2013

Vems bok?

Det är bra att läsa ungdomsböcker. Man får en inblick i en värld som man inte längre tillhör och man kan också minnas en del från sin egen ungdomstid, även om mycket har förändrats. Augustnominerade Lex bok, av Sara Kadefors, är en intressant upplevelse. Den handlar om en tjej som snart ska ta studenten, men som är less på allt; skolan, mammas nya pojkvän, de perfekta tjejerna i klassen, kravet att alla ska bli entreprenörer, framgångskraven, utseendekraven, modekraven, ja det mesta känns fel. Hon har en vän, Jonatan, som lever i en märklig familj med en sjuk syster och en sörjande far. De två mot världen, så har det alltid varit! När mammans pojkvän visar sig vara en ungdomsboksförfattare, som har skrivkramp och försöker få idéer till ett nytt projekt genom att prata med Lex, får hon en idé. Hon berättar hårresande historier för honom om sin hemska barndom hos sin kriminella pappa, samtidigt som hon startar en blogg med namnet Maya. I den bloggen berättar hon samma historia, men på ett sätt som gör att hon blir väldigt populär. Jonatan, som gillar kläder och styling, skapar en fiktiv person, de fotograferar och lägger in bilder, och snart är Maya en populär blogg som alla läser. Nu vill alla se ut, tänka och tycka som Maya! Men var det detta som Lex egentligen ville? Vem eller vilka är det som styr oss? Hur gör man för att vara sig själv? Hur ska man få ungdomar att förstå att de duger som de är? 5 burkar. Läs även Sandor slash Ida.

söndag 17 november 2013

Fototriss: Cirklar

 På mitt bakbord fanns plötsligt mjölcirklar!

 Utanför min dörr såg jag en stavcirkel!

Men det bästa jag vet är dock en bokcirkel!

Om du vill cirkla runt på en massa fina sidor och titta på just CIRKLAR ska du genast klicka här:

torsdag 14 november 2013

November, november


Novembermörkret kring oss står... Står vi ut? Vi kanske går ut? Termometern visar minus 8 och det tar längre tid att klä på sig, än det tar att gå lilla rundan... Och ändå kan vi inte klaga.
Vi som bor här i tryggheten. Utan tyfoner.

onsdag 13 november 2013

Uppkopplad... eller ?!

Egentligen borde jag göra något annat just nu. Gå en långpromenad, ringa till en vän, baka bröd, bjuda någon på té, lära mig att tapetsera...
Men istället har jag hamnat vid datorn. Denna slavdrivare. Detta narkotiska medel som vi så många har fastnat i.
Jag har nämligen just läst den tankeväckande boken Alltid nåbar aldrig ifred av Nisse Simonson och fått många av mina egna funderingar bekräftade.
Vi lever i ett samhälle där tekniken är en av de nya religionerna. Mer teknik, snabbt, snabbare, snabbast... inte kan vi förlora en enda sekund! Eller kan vi...?
Världen har förändrats så snabbt med alla dessa teknikprylar, som gör att vi dygnet runt kan vara nåbara, informerade och i förlängningen stressade och uttröttade. De som växer upp nu får allt detta med modersmjölken så för dem är det helt naturligt. För oss som upplevt "telefoner med ringskiva och svartvit TV" är förändringen kopplad till ett stort utbildningsbehov. Vi försöker hänga med men kommer aldrig att bli som de som börjar med pekskärmar redan på förskolan.
Är då allt detta bra eller dåligt?
Allt kan gå till överdrift, allt kan missbrukas men mycket har också förenklat vårt dagliga liv.
Vem vill vara utan en mobiltelefon när man ska bila genom ett öde norrländskt vinterlandskap i minus 30 grader?
Men samtidigt så är det märkligt hur mycket tid som läggs ned på att hålla Facebook, Twitter och Instagram med innehåll. Och vilket innehåll sedan... För att inte tala om alla dessa bloggare! :)
Läs boken och reflektera över ditt eget bruk eller missbruk. Jag tror att det är bra om alla funderar över hur mycket tid som alla dessa sk. sociala medier tar av ens liv. Vad är det jag missar under tiden?
Om man ändrar ett känt citat så kanske det kan sägas så här: Vad kommer jag att säga på min dödsbädd? - "Jag önskar att jag hade twittrat mer"...eller?   5 burkar.

Du kan låna här: Bibblo.se
Du kan köpa här: Adlibris

söndag 10 november 2013

Ingen triss...

Så här ser det ut hos mig just nu! Snö! Och det snöar fortfarande...

Sparkföre! Isigt underlag gör att man kan sätta brodd på skon och flyga fram med sparken!

Utsikt från min vinterväg...
 
Utsikt från mitt växthus...
Känns som om det är lååångt till våren!
Och ni som inte har någon vanlig almanacka, vill jag påminna om att det är FARS DAG idag!

fredag 8 november 2013

Upptäckt

Ibland är det fantastiskt när allt är som vanligt. Bara vardag. Inga spektakulära händelser. Bara att få sitta vid sitt köksbord, dricka en kopp te och inte vara orolig...

onsdag 6 november 2013

Ska vi ses?

Vi måste sluta ses på det här sättet är en crossover-roman, dvs. en berättelse både för unga vuxna och för vuxna, där författarna Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck berättar en kärlekshistoria från två håll. Perspektivet växlar mellan de båda huvudpersonerna, Hanna som går sista terminen på gymnasiet och Jens som är en 24-årig kille som just har separerat från sin flickvän och har delad vårdnad om lilla Rut. Bjärbo skriver Hannas kapitel och Lindbäck är den som för Jens talan. Först vill jag nämna att det inte märks att det är två författare. De har ett gemensamt språk och sätt att uttrycka sig på, så att om man inte visste att de arbetat tillsammans skulle man nog inte märka det alls.
Historien börjar med att de två huvudpersonerna träffas på en bar, börjar prata och sedan inleds en kärlekshistoria med lite speciella förhinder. Jens är ju småbarnspappa med allt vad det innebär, han har nyligen separerat och vet inte om han egentligen vill in i ett nytt förhållande på en gång. Hanna känner nästan direkt att Jens är någon hon vill fortsätta att träffa, trots att hon redan har bestämt att hon och bästisen Märta ska flytta till Paris direkt efter studentexamen. Situationen kompliceras av att Jens ska vikariera som assistent till en kille i Hannas klass, och därför kommer de att träffas dagligen.
Låter det som en romantisk komedi? Ja, det skulle säkert kunna bli en film, men jag tror att den inte skulle bli så bra. Det är många känslor, tankar och funderingar som gör sig bättre i en bok än på film. I början hade jag svårt att komma in i huvudpersonernas tankar just för att man bytte fokus i vartannat kapitel, men efter ett tag så kändes det helt naturligt. Något jag saknade var Hannas familj, de märks inte så mycket i historien trots att hon fortfarande bor hemma. Och för att vara en skildring av gymnasieungdomar idag så känns de väldigt ointresserade av världen i övrigt, men det kanske är så nu? Jag trodde att fler är veganer, slåss på barrikaderna och demonstrerar och så där... Men författarna ville kanske bara fokusera på kärlekshistorien. Det är väldigt sympatiska huvudpersoner, man gillar dem båda två och deras begynnande relation skildras väldigt fint och ibland väldigt humoristiskt. Bl.a. så skickas det väldigt många sms... då är det en bok i tiden mao.
Om man vill läsa en lätt, lite romantisk nutidsskildring som skildrar en ny typ av relation (ung student och ung småbarnspappa) så kan detta vara något att prova. 3½ burk /vuxen och troligen 5 burkar /ung vuxen.

söndag 3 november 2013

Fototriss: Ledande linjer

Vädret och helgbestyr tvingade mig att titta
i mitt bildarkiv. Så det blir lite olika
 årstider i denna triss som alltså
handlar om
ledande
 linjer.






Om du vill se mer ledande linjer ska du klicka här:
http://fototriss.blogspot.se/2013/11/fototriss-del-237-tema-bildkomposition.html

fredag 1 november 2013

Allhelgona

Allhelgonahelg

-Hej!
Ville bara slå en signal och höra hur ni har det?
Inga förändringar alltså?
Här är allt som vanligt…
vädret är grått och trist och halkigt på vissa ställen
ni är väl försiktiga när ni går ut?
på jobbet är det full fart, ja jag vet, borde stressa mindre…
men minns att ni hade det ganska fullt upp också ibland

Ja, egentligen så hade jag inget ärende
ville egentligen bara höra din röst…
november gör att man blir lite låg
kanske lite tröttare än vanligt
och då är lätt hänt att man blir lite deppig
sorgsen, utan att veta varför
trött av mörker på morgonen
trött av mörker på kvällen

Livet går allt väldigt fort
för fort som du brukar säga
att leva varje minut, intensivt
är lättare sagt än gjort
ibland undrar jag var alla år tar vägen
finns de i något gammal album någonstans
instoppade i en låda
dammiga, bortglömda, obläddrade

Jag kommer att tända ett ljus idag
jag kommer att känna saknad idag

Jag fortsätter att längta
efter att kunna lyfta min telefonlur
och höra din röst
och bara fråga hur ni har det
åren går men minnen finns kvar
-Mamma, hälsa pappa också!