Fototriss: En låt

Superenkelt, jag vet:

Bä bä VITA LAMM

har du någon ULL?

Ja ja kära barn ... ... ... ...

Helgdagsrock åt far och ... ... ...

och ETT PAR VANTAR åt frusen fotograf!

Vill du sjunga fler låtar ska du klicka här:

Vill jag ha allt jag önskar mig?

Allt jag önskar mig av Grégoire Delacourt är en roman om en kvinna som heter Jocelyne. Hon har en liten sybehörsaffär, är gift med Jocelyn, kallad Jo, har två utflugna barn och undrar om detta var allt i livet. Hon som skulle studera och bli modeskapare, har nu sin lilla affär där hon säljer stickade plagg och en blogg där hon skriver om sömnad och spetsar och får kommentarer av andra kvinnor. Men så en dag övertalas hon att köpa en lott och vinner 18 miljoner euro. Nu kan hon köpa allt som hon skulle vilja ha och ge sin man allt som han drömmer om: en fin bil, en platt-TV...  Men Jocelyne tvekar. Vad kommer att hända om hon talar om att hon vunnit? Vilka drömmar finns kvar om man kan få allt på en gång? 4 burkar.

Fototriss: Rosa

- Mjau, man ställer väl upp för den goda sakens skull. Blir det bra så här?

- Eller blir det bättre så här, mjau?

- Jag kan ju toka till det lite också, mjau...

Fototriss för Rosa bandet- kampanjen.
Om du vill se mer rosa ska du klicka här:

Första snön!



Ja, så kom den då! Den första snön. Och det var inte lite som kom... Man blir lika överraskad varje år. Men jag har en klok man i huset som gick ut och bytte till vinterdäck igår kväll när han hört prognosen. Så jag halkade bara lite på vägarna... Det var nästan halkigast där man skulle gå!

Och borsten och isskrapan var försvunna som vanligt :) Fördelen med snön är ju att det blir så mycket ljusare när man ska köra efter mörka oktobervägar! Nackdelen är ju halkan...

 



Undrar om denna snö kommer att ligga kvar eller om det bara är en förvarning? Alla ungar som kastade snöbollar idag verkade dock vilja att snön skulle vara kvar. Men vintern blir väldigt lång om snön börjar redan nu... Har du fått någon snö där du bor?

Glädje och lycka

En liten psykologibok från 2009 hamnade hemma hos mig. Görel Kristina Näslund har skrivit Tankar om glädje och vardagslycka. Ett citat: Människor förstår långsammare sin lycka än sin olycka. Detta är en bok där författaren, som även är psykolog, berättar om vad dagens forskning kan säga om varför vi känner glädje och lycka, och vad vi själva kan göra för att få uppleva dessa känslor oftare och mer beständigt. Den tar upp vardagliga saker som kan göra att man förmår njuta mer av sin vardag, istället för att gå omkring och vänta på att bli lycklig om bara... Det kan låta som att det är något flummigt, men istället är det väldigt klokt och konkret skrivet. Hon skriver bl.a. om utbudsångesten, när vi i detta konsumtionssamhälle har så många olika modeller att välja på att vi knappt kan köpa tandkräm utan att drabbas av tanken "har jag köpt den bästa sorten". Jag gillar rådet om vad man ska göra om man t.ex. måste köpa en ny gräsklippare: istället för att göra en fullständig marknadsundersökning kan man fråga grannarna om vad de har för modell. Om de är nöjda kan jag köpa en likadan. Så, vill du lära dig lite om dig själv och om vardagslycka, kan detta vara boken för dig! Jag blev i alla fall lite lyckligare, i vardagen, av att läsa den! :)

Fototriss: Så här ser det ut där jag är

I södra Norrbottens kustland har träden klätt av sig nakna och sträcker sina frusna grenarmar mot den grå himlen...

Deras vackra höstkläder ligger kastade på marken och nu väntar de på en gnistrande frostklänning, innan de klär sig i vintervit päls...

Ån ligger spegelblank och anar att ankomsten av ett sprött istäcke är nära...

Och där borde en triss vara slut! Men i kontrasternas landskap måste en bonusbild vara med:

I rabatten har en ros vecklat ut sin vackra balklänning, trotsigt brinner den i oktoberkylan och vägrar inse att dess tid sedan länge borde vara förbi!

Vill du se fler bilder från vårt avlånga land och kanske från andra ställen i världen just nu, så ska du genast klicka här:

Hurra!

En kvinna, som jag både kan uttala namnet på och stava till, och som jag t.o.m. har läst får årets Nobelpris i litteratur! Alice Munro, novellernas mästarinna. Det känns så bra...

Jag hoppas...

Året är 1953 och polioepidemin härjar svårt i Sverige. Karin Wahlberg har skrivit en roman från den tiden, Än finns det hopp, som berättar om ett sjukhus och alla dess människor. Patienter, biträden, sjuksköterskor, under- och överläkare... Det är den första delen i romanserien och jag hoppas verkligen att del två kommer snart! Författaren lyckas kombinera historien om polio med en massa olika människors livsöden och hon gör det på ett fängslande sätt. Tidsskildringen är full med små detaljer som gör att allt andas 50-tal. Och t.o.m. sättet som personerna talar med varandra är fångat på pricken. Detta borde passa alla som jobbar inom sjukvården, som har jobbat inom vården, alla som tänker sig en framtid inom vården eller alla som någon gång har varit patient! Eller alla som förstår att vi alla kan hamna på sjukhus någon gång... 4 burkar.

Fototriss: Stillhet

När morgondimman sveper in och min värld blir så liten, tiden stannar... stillhet!

När tallarna talar och säger till mig: stanna och vila... stillhet!

När höstträden vilar i väntan vid vattnet, ovetande om tidens gång... stillhet!

Vill du vila i mer stillhet ska du sakta klicka här:

Inte lätt att bli chef

Några väninnor far på cykelsemester på Österlen. De har känt varandra länge men pga olika omständigheter har de inte träffats så mycket den senaste tiden. Man får följa dem när de cyklar mellan de olika sevärdheterna och övernattningsställena, och man upptäcker att de alla har olika problem i livet. Samtidigt får man i vartannat kapitel läsa om huvudpersonens arbete. Hon har nyss blivit utsedd till chef på företaget och ska plötsligt vara arbetsledare för personer som hon tidigare arbetat tillsammans med. Vissa av dem menar att hon inte borde ha fått jobbet, utan tar ställning för en annan kvinna på företaget. Högste chefen är mycket krävande och ger henne hela tiden nya uppgifter utan att hon har en chans att slutföra något, vilket leder till att hon stressar hela tiden. Hennes sambo ser allt mindre av henne och det leder till andra problem.
Skildringen av hur det är att vara mellanchef är synnerligen väl skildrat! Hemskt är bara förnamnet! Man undrar om författaren skriver om något självupplevt? Man misstänker också att hon har varit på cykelsemester eller åtminstone bilsemester, på Österlen, eftersom miljöskildringen känns väldigt verklighetstrogen. Jag har också stått och sett ut över Ale stenar och blivit imponerad!
Detta är den tredje romanen som jag läst av denna författare. De tidigare är Sommarhuset och Lyckostigen. 4 burkar.