Strapatser!

En solig söndag vill man gå ut i den vackra naturen. Bäst att passa på innan vintern kastar sig över oss. Vi bestämde oss för att åka till Vallsberget och gå den nya Pilgrimsleden som finns där. Bara 4,5 km och en behaglig promenadsträcka i terrängen. Hade vi hört. Men det visade sig att det var lite mer otillgängligt än vad vi trodde. Så vi gick uppför, på smala stigar, på stenig mark, bland stora stenar och små stenar... och sedan nedför så man fick bromsa utan att ha skidor på fötterna!

Pilgrimsleden är utmärkt med bilder och information om Frälsarkransen, ett radband som skapats av Martin Lönnebo. Varje pärla symboliserar något och man kan stanna och läsa och meditera över de olika pärlornas betydelse. Det var fina texter, man fick verkligen något att fundera över!

 Vackra vyer, höga träd och gröna ängar tågade vi förbi. Eller ja, gick...

 Myrorna var också ute på promenad i sitt stora höghus.

Ungefär i mitten av leden kommer man upp på toppen och där finns ett rastställe och ett utsiktstorn med en brant trappa. Tänk vad det är lockande att komma högt upp!

 Man kunde se väldigt långt från tornet...

Och när man gått en liten bit till hamnade man där skidbackarna finns och fick en bra utsikt över Piteälven. För oss tog promenaden knappt två timmar, men då hade vi ju stannat lite här och där. Jag visste att jag skulle ha ont i benen när jag vaknade dagen efter... lite för otränad för bergsklättring!
Men vi ska göra om vandringen nästa sommar och då ska vi ha med oss fika...