Slutspurten

Så här ser det ut en vecka senare, när man öppnar ytterdörren på morgonen. Snön drar sig tillbaka, våren håller på att vinna striden!

Men det är desto svårare att ta sig fram torrskodd på gårdsplanen. Små sjöar, lerpölar och snödrivor försöker på olika sätt smutsa ner mina skor när jag försöker passera.

 Under Alpspireorna ser jag plötsligt att små blad sticker upp. Har jag planterat krokusar där någon gång...?! Eller vad kan det vara?

 Pionen verkar ha överlevt vintern och har nu börjat kravla sig upp mot ljuset.

 Och aklejan har redan hunnit så här långt på bara en vecka! Vilken sprinter!

En något butter snödriva, smutsig och sur känner sig allt mer trängd och vet att dess tid snart är över.

Sparken, vinterns allra trognaste följeslagare, får nu finna sig i att stå bortglömd och övergiven i ett hörn, innan den förpassas in i något uthus för att gå i ide över sommaren. Som ju alla vet är väldigt kort...

Bäcken dånar när man passerar, så det nästan gör ont i öronen. När man gått över bron blir det märkligt tyst, tills man kommit en bit uppför backen och alla träd verkar vara fulla av körsjungade vårfåglar.
Jag tror minsann att våren har anlänt på riktigt nu! Och det var väl ändå på tiden!