I min mormors kök, ovanför den blå kökssoffan hängde denna tavla. Vi barnbarn stod alltid på knä i soffan och diskuterade vilken katt som var sötast. Min mamma berättade att när hon var liten så stod hon och hennes två systrar och lillebror också där och tittade på katterna. De valde en kattunge var och sedan fick deras bror vara papegojan. Se så beundrande kattungarna tittar på den kloka fågeln. Och eftersom detta hände i början av 1900-talet så blev det ju också så att det bara var sonen som fick studera vidare, trots att flickorna även skulle ha velat göra det. Nu hänger tavlan i mitt rum och får mig att minnas...
Jag minns den ljuva tiden då mina barn var så små, att mamma var viktigast i världen och livet var fyllt av buller och bång! Nu har alla tre för länge sedan vuxit ur de små tofflorna, kastat alla skallror, gett sig ut i stora världen och dessutom upptäckt att mammor är precis likadana som alla andra, dvs. vanliga människor med fel och brister...
Jag minns den ljuva tiden... ;)
Om du vill se fler minnen ska du klicka här:
Ljuvlig minnestriss!
SvaraRaderaVilka fina minnen du låter oss ta del av! Strong morfar som satte expediten på plats! Det var andra tider då!
SvaraRaderaDet var som jag såg mitt eget i dina minnen kul att känna igen sig.
SvaraRaderaHa en fin söndag
kram Meta
Så fint trissat ur minnesbanken!
SvaraRaderaUnderbara minnen! Det första.. morfarsminnet var nästan finast! Eller alla minnena var finast!
SvaraRaderaÅh vilka underbara minnen. så bra gjort av din morfar och visa att även han hade rätt att välja vilka koppar han ville trots att han va en hårt arbetande man.
SvaraRaderaden kattavlan har hängt i många kök... Händer än idag att jag ser nån när jag är ute hos äldre och jobbar :)
SvaraRaderaFina minnen! Det första blir favoriten, om man nu kan rangordna minnen..
SvaraRaderaTänk vad härligt att ha såna släkthistorier att minnas och berätta om och om igen. Jag gillar särskilt historien om morfar och tekopparna. :)
SvaraRaderaVacker triss, mànga fina minnen!
SvaraRaderaSv: Det är viktigt med berättelser. I en värld där var och en ska sköta sig själv är det lätt att tro att man är ensam om att ha tunga saker att bära. Jag tror att även små små delgivanden .. som att berätta att man inte orkar berätta, är små, kanske mikroskopiska, men dock, steg i skapandet av handtag ... jag hoppas i alla fall det!
SvaraRaderaDet var fina minnen du visar upp i din triss.
SvaraRaderaHärliga minnen!!!!
SvaraRadera