Ett skepp kommer lastat

      Bild från Adlibris

Ser ni resväskan på omslaget? Den är packad med allt som en ung kvinna kan behöva när hon reser från Japan till USA: Sidenkimono, bomullskimono, kalligrafipenslar, tunna ark med rispapper, små Buddhafigurer i mässing, solfjädrar, engelska parlörer och allt annat som man tror ska behövas i det okända land man är på väg till. Året är 1919 och de unga japanskorna är på väg över havet för att gifta sig med män som de aldrig har träffat, och som de bara har sett på ett fotografi. De har stora förväntningar eftersom livet i det nya landet har beskrivits som något mycket bra, och de tror att allt kommer att bli bättre än vad det skulle kunna bli där hemma. Men så fel det blev...
Fotografierna visar sig vara mycket gamla, männen behandlar dem illa, de får arbeta väldigt hårt var de än hamnar, amerikanarna ser dem som lågt stående människor, de föder många barn och de längtar ofta hem. Men de är de kvinnor som är med i den växande skaran japaner som befolkar USA, särskilt i området kring San Francisco, från 1920-talet och framåt. Tills dagen då Japan anfaller Pearl Harbour och japanerna plötsligt blir Fienden. Författaren Julie Otsuka berättar deras historia i denna roman, Vi kom över havet, på ett ovanligt men synnerligen effektivt sätt. Det finns ingen huvudperson, utan hon berättar alla kvinnors historier i de olika kapitlen, som börjar på båten och sedan följer deras liv i det nya landet. Helt fantastiskt, ibland helt outhärdligt, dock klart läsvärt! 5 burkar.
Denna roman kan med fördel läsas i anslutning till Hotellet i hörnet av bitter och ljuv av Jamie Ford, som också berättar om japanerna i USA, men från en annan synvinkel!