Valborgsmässoafton

Det regnar, det regnar! Säkert bra för snödrivor och torra växter som vill ha vatten, men för oss solhungriga nordbor känns det lite tufft. En ledig dag mitt i veckan, med siktet inställt på utejobb i trädgården, den måste nog planeras om... Man kan trösta sig med att det inte går att tvätta fönster eller att det är bra att man inte hunnit tvätta fönster! Jaja, man ska inte klaga så länge man är frisk, för var dag är en gåva! Jag tror jag börjar med att gå ut och titta på trillingarna som föddes igår kväll! Nu har vi 9 lamm i hagen! Fantastiskt!
Det är inte så lätt att fotografera lamm, för de studsar omkring hela tiden och förstår inte att det vore bra om de kunde ställa sig bredvid varandra och titta mot fotografen! Så här ett par bilder där man kan se några av dem i alla fall. Ha en skön valborgsmäss, elda försiktigt och skräm bort vintern! Nej, nu när jag tittar ut genom fönstret ser jag att det SNÖAR! Jättestora flingor! Vintern raaasat...??

 

Fototriss: öppen

Just nu önskar jag att vi inte hade en öppen båt... Och VEM var det som glömde att vända den i höstas?

Vem vågar gå in i ladan när dörren är öppen på glänt? Vad kan finnas där inne i mörkret?

Om du är en öppen människa med ett öppet hjärta, så kan du väl inte låta bli att charmas av lammet som värmer fötterna på mammans pälsrygg...

Vill du se fler öppna bilder ska du klicka här:

Vårtecken på rad...

 - Blåsippan ute i rabatten står...

 

Niger och säger att nu är det vår...

 

I Norrbotten går våren snabbt! Först är det vinter. Sedan blir det vårvinter. Ena dagen är det snö, kallt och ruggigt, och man tror att sommaren ska frysa inne, nästa dag händer allt nästan på en gång. Åtminstone på en vecka... Hitintills så har detta hänt:

 

små plantor som spirar uppåt, uppåt i fönstret

tomatplantor som doftar starkt

svanar som simmar i en vak i tjärnen

eller flyger och skriker högt

grannens motorcykel, nyputsad och blank, puttrandes förbi

solen som nästan aldrig går ner

grannens vedkapssång: iiiiiiiing, iiiiiing...

grus, grus, grus...

lervägar

optimistisk vårjacka på

cyklande barn med kepsar

spångar på lerig gårdsplan

fika på altanen

smutsiga snöhögar

stilla vårregn med speciell doft

fotbollstränande barn på grusplaner

små söta majblommeförsäljare

första cykelturen, trötta benmuskler i uppförsbacke

risiga rabatter friseras

övergivna sparkstöttingar på gräsmattan

sädesärlan trippar på vedtraven

fårhagen får fyra små vita lamm

bilen får sommardäck

blåsippa i rabatten

forsen dånar som Niagarafallet

rabarberknoppar i snön

lite räfsning

storspoven drillar högt i sky

fönstren behöver tvättas...

 

to be continued...



Vårtecken 4 - Nej, 4 fårtecken!

Bästa vårtecknen är här nu!

På tisdagkväll föddes två vita lamm, en bagge och ett tacklamm. De bor just nu inne i fårhuset där det är varmt och torrt. Och igår föddes två vita lamm till! Det är dessa vi ser på bilderna. De skuttar redan omkring och försöker bete sig som de stora tackorna, dvs. de låtsas tugga på hö och går omkring och ser väldigt tuffa ut...

 Är det dags att föreslå vad årets lamm ska heta? Har ni några förslag?

- Bää! Visst ääär jag jääättesöt!

Världsbokdagen

Idag är det Världsbokdagen och vi firar böckerna, författarna och biblioteken. Hurra för alla tre, säger jag! Fr.o.m. idag så läser hela Norrbotten samma bok: I tystnaden begravd! Det finns ett projekt på alla bibliotek här, som heter Norrbotten läser. Det innebär att så många som möjligt ska läsa samma bok, så man sedan kan diskutera den på olika ställen som t.ex. på jobbet.  Man får tag på pocketböcker på biblioteken eller i väntrum eller på andra ställen där de kan finnas utplacerade. Bara att ta en bok, läsa och sedan kan man kommentera vad man tycker längst bak i boken också! Kul idé tycker jag, som faktiskt redan har läst denna deckare av Tove Alsterdal. Och jag gillar det som jag har läst...
Det är en spännande historia som utspelar sig i Tornedalen, där ett brutalt mord på en gammal skidlegend är starten, och sedan blir en historia som slingrar sig vidare med många krokar även till Sovjet. Katrin tvingas av olika orsaker åka upp till Tornedalen för att kolla upp en släktgård som hon inte ens visste fanns. Plötsligt hamnar hon i en historia som bl.a. handlar om de svenskar som emigrerade till Sovjet för att söka lyckan, och om släkthistorier som tystats ned och om hur kärleken kan vara en drivkraft till mycket. Miljöskildringen är bra, man hör knarrandet av snön, känner kylan och språket är så väl fångat. "- Nå, vem är du då?". Läs den, även om du inte brukar läsa deckare och även om du inte bor i Norrbotten! 5 burkar.

 

Bild från Adlibris

 

Ge mig en palt till...

 

Här kan man höra en hyllning till palten, på ett synnerligen vackert tungomål!

Palt!

Min goda vän i Skåne verkar äta palt oftare än jag gör! Så när jag nu blev bjuden på äkta pitepalt så måste jag naturligtvis dokumentera detta. Palt, smör och lingonsylt... mmm...
Sen blir det akut paltkoma!

Vårtecken 3

 Ån håller på att gå upp och sjön är bara is med vattentäcke...

Vedhögen väntar på att någon ska sätta igång med vedkapen och hos grannen hörs redan ljudet: Iiiiijong...

Tackorna som väntar lamm gör oss förväntansfulla och lite oroliga... när, när ska det första komma?

Infarten och delar av gårdsplanen består enbart av lera och vatten och smutsiga snöhögar. Fast det är fantastiskt vad snön smälter fort!

Växthuset håller på att tina fram, men det känns länge tills man sitter där och luktar på blommorna... Och vem ska måla om dörren? Hur kunde det bli så där? Vad var det för dålig målarfärg?
Det känns faktiskt att det är vår ute nu! Det regn som föll häromdagen doftade vår, fåglar tjattrar på morgonen när man öppnar ytterdörren, grannen körde förbi på motorcykel och jag har sett barn som tränar fotboll utomhus på grusplan! Vår! Hur ser det ut hos er?

Oväntat möte

Har ni sett filmen En oväntad vänskap? Om den mycket förmögne rörelsehindrade mannen som får en assistent som kommer från en helt annan värld, och där de trots alla olikheter finner varandra i just en oväntad vänskap.
Om ni sett den filmen och tyckte om den, så kommer ni också att gilla romanen Livet efter dig av Jojo Moyes. Romanen handlar om Will,  en ung, förmögen, mycket sportig och aktiv man som råkar ut för en olycka där han blir totalförlamad från halsen och nedåt. Familjen försöker hitta en assistent som kan hjälpa honom att återfå livslusten, eftersom han inte vill leva längre. En ung tjej, Lou, som bor hemma hos sina föräldrar och just blivit av med sitt caféjobb, får en provtjänstgöring på sex månader. Eftersom familjen har det svårt ekonomiskt känner hon sig tvingad att ta jobbet, trots att hon aldrig har arbetat med den sortens arbete förut och undrar hur hon ska klara av det. De är ett mycket omaka par och i början går det inte alls så bra. Will förvånas över att Lou inte har gjort så mycket i sitt liv, inte rest eller varit med om olika saker. Han vill att hon ska tag i sitt liv och göra något av det. Lou bestämmer sig för att försöka hitta aktiviteter som man kan göra trots hans rörelsehinder.  Lous pojkvän tycker att hon tillbringar alldeles för mycket tid hos Will och det blir problem i deras förhållande. Detta är en berättelse som fångar en pga huvudpersonerna. De blir riktiga människor och ingenting blir lätt eller enkelt. De har en humoristisk jargong och man märker hur Lou förändrar sitt synsätt. Man lider med Will i hans frustration över sin hjälplöshet och man känner med Lou som försöker övervinna sina rädslor. Att man dessutom blir så tacksam över att man fortfarande kan klara sig själv här i livet, det är en insikt som kan vara värd att ta vara på. Man vet inget om morgondagen. 5 burkar. Och detta skulle också kunna bli en sevärd film!
En tanke som slår mig, både när det gäller filmen En oväntad vänskap och denna roman, är att det handlar om väldigt förmögna människor. De kan pga sina pengar göra mycket, som en helt vanlig medel-Svensson aldrig skulle ha råd med. Hur skulle det vara om personerna var sjukskrivna eller förtidspensionerade med låg pension? Vi får vänta och se om det kommer en film eller en roman med det upplägget...

 
Bild från Adlibris 

Ett skepp kommer lastat

      Bild från Adlibris

Ser ni resväskan på omslaget? Den är packad med allt som en ung kvinna kan behöva när hon reser från Japan till USA: Sidenkimono, bomullskimono, kalligrafipenslar, tunna ark med rispapper, små Buddhafigurer i mässing, solfjädrar, engelska parlörer och allt annat som man tror ska behövas i det okända land man är på väg till. Året är 1919 och de unga japanskorna är på väg över havet för att gifta sig med män som de aldrig har träffat, och som de bara har sett på ett fotografi. De har stora förväntningar eftersom livet i det nya landet har beskrivits som något mycket bra, och de tror att allt kommer att bli bättre än vad det skulle kunna bli där hemma. Men så fel det blev...
Fotografierna visar sig vara mycket gamla, männen behandlar dem illa, de får arbeta väldigt hårt var de än hamnar, amerikanarna ser dem som lågt stående människor, de föder många barn och de längtar ofta hem. Men de är de kvinnor som är med i den växande skaran japaner som befolkar USA, särskilt i området kring San Francisco, från 1920-talet och framåt. Tills dagen då Japan anfaller Pearl Harbour och japanerna plötsligt blir Fienden. Författaren Julie Otsuka berättar deras historia i denna roman, Vi kom över havet, på ett ovanligt men synnerligen effektivt sätt. Det finns ingen huvudperson, utan hon berättar alla kvinnors historier i de olika kapitlen, som börjar på båten och sedan följer deras liv i det nya landet. Helt fantastiskt, ibland helt outhärdligt, dock klart läsvärt! 5 burkar.
Denna roman kan med fördel läsas i anslutning till Hotellet i hörnet av bitter och ljuv av Jamie Ford, som också berättar om japanerna i USA, men från en annan synvinkel!