Minns du?

Så länge jag minns av Petra Holst. Det är inte lätt att bli gammal. Hur ofta har man inte hört det! Man funderar över de val man gjort i livet och över hur det kunde bli som det blev. Detta gör även Signe, 82 år och boende i Malmö. Dagarna går och inget särskilt spännande händer. Tills en dag när hon ser en ung man på Hemköp och inser att det är Fabian, hennes ungdomsförälskelse, som äntligen har kommit tillbaka. Problemet är bara att han inte har förändrats ett dugg och att han inte känner igen henne. Håller hon på att bli dement eller är det Fabian?
Signe minns hur det var sommaren 1947 när han kom in i hennes liv och allt blev helt annorlunda. Hon minns också hur hela sagan slutade och grubblar nu på om hon kunde ha handlat på något annat sätt. Har hon levt ett lyckligt liv eller är allt bortkastat? Tillsammans med väninnan Hjördis försöker hon lösa gåtan med den mystiske Fabian. En varm och tänkvärd historia om kärlek, livet, vänskap och den ständiga känslan av att man ska leva i nuet. Boken får 4 burkar.

 

Bild från Adlibris

A B C... V

V som i Vintervitt!

V som i Vita vidder!

V som i Vackert!

Fototriss: Sött

 Söt citroncheesecake... med söta jordgubbar!

 Söt semla... tjuvstart, jag vet!

 

Söta lamm, och när de pussas blir de ännu sötare!

 

Om du fortfarande är sötsugen ska du klicka här:

Ska man inte ro med åror?

Nauman, Cilla: Springa med åror. Monika bor med sin pappa Ivan på en bondgård ute på landet. Det är hårt arbete, ladugårdslukt och drömmar om något annat. En dag säljer han en bit av marken nere vid vattnet till en doktorsfamilj. Det blir början på den förvandling, som både samhället och människorna som lever där, genomgår. Johanna är en av sommargästerna, dotter till doktorn och van vid att annat liv i staden. För henne är livet på landet bara ett sommarnöje och ett tidsfördriv. Trots alla olikheter blir flickorna vänner och leker under sorglösa sommardagar. Men när åren går så visar sig skillnaderna mellan deras liv allt mer. Författaren lyckas med att skildra känslan av sommar, vänskap och svek på ett sätt som verkligen griper tag i mig. Med en skicklig regissör skulle detta kunna bli en bra film om Sveriges förvandling och hur olika man kan känna inför ordet vänskap. Boken får 4 burkar.

 

Bild från Adlibris

Fototriss: vad ligger dig varmt om hjärtat?

 Litteratur! Vill jag inte leva utan...

 Musik! Vill jag inte leva utan... 

Ulliga djur! Vill jag inte leva utan...

 

Sen finns det ju 1000 andra motiv som ligger mig varmt om hjärtat,

 men eftersom varken barn eller vänner får vara med i Mina burkar så...

 

Vill du se fler hjärtebilder ska du klicka här:

29,7

Nej, jag har inte feber, även om man kan tro det av rubriken... fast då skulle jag nog ha varit väldigt stelfrusen! Fast det är jag ändå. Om termometern ute visar minus 29,7 på morgonen så känns det lite besvärligt att klä på sig och ta sig till jobbet. Om man sedan är så klantig, att man inte slår på motorvärmaren, då får man köra hem från jobbet på kvällen i en iskall och stelfrusen bil. Tur att den startade i alla fall, tur att man kör Volvo.  (Obs! Reklam. ) Nu ska jag svepa in mig i en yllepläd och kura i soffan med en bok och en varm kopp té! Snart är det sommar igen...

Efter stolthet och fördom

James, P.D.: När döden kom till Pemberley. Här kommer en efterlängtad (?) fortsättning på Jane Austens Stolthet och fördom. Året är 1803 och Elizabeth och Mr Darcy har varit gifta i sex år. De har två pojkar och umgås ofta med familjen Bingley som bor i närheten av Pemberley. Förberedelserna inför årets stora bal är i full gång när något oväntat inträffar. Deckardrottningen James kryddar anrättningen med en mordgåta, något som Austen aldrig skulle ha gjort, och allt tillsammans blir kanske en ny klassiker!
I början av romanen får man en ganska lång sammanfattning av föregångaren Stolthet och fördom, så även om det var länge sedan man läste boken, eller såg filmen, så är man snabbt inne i historien och alla dess huvudpersoner. Jag tycker att James har lyckats berätta i Austens anda och att språket är i samma stil. Detta gör att jag ger boken 5 burkar!

 

 

 Bild från Adlibris

Vinterpromenad som plötsligt blev en triss...

En promenad när det är minus 20 grader blir inte så lång. Det tar mer tid att klä på sig än att gå själva promenaden... Men jag hann se att det finns en hel del snö i alla fall.

 Och januarisolen visar sig lite försiktigt en kort stund. Välkommen!

Undrar om hästar fryser? De ser lite stela ut där de står och äter, eller de kanske har något sammanträde, diskuterar de senaste arbetsuppgifterna...

Träd är faktiskt vackra även när det inte är sommar. De påminner lite om sockervadd eller jättestora dammvippor... Kylan gör att mina fingrar fryser. Måste skaffa vantar som klarar att fotografera...

Och hoppsan, när jag redan har publicerat detta inlägg så upptäcker jag att Fototriss har startat igen!
Hm, då bestämmer jag att det här får bli en triss med extrabild, för jag vägrar gå ut i kylan igen!

Vill du se fler bilder klicka här:

Vinterkalas

Om man ska ha julgransplundringsfest i helgen, skulle man ju kunna baka dessa muffins med extra mycket glasyr! Muffins för jättar kanske... Idag är det minus 19 grader och solen försöker krypa över horisontkanten. Precis som det ska vara när man befinner sig i Norrbotten och det är januari månad. Hur ser det ut hos dig?

Jag ser ljuset!

Mina vänner, det finns hopp!

Stjärna och strul

Av någon anledning så finns det plötsligt ingen ruta att klicka på, när man vill lägga in en bild här?
Undrar vad det beror på... Det är kanske det nya året som har bestämt det!

Så ni får ingen bild av solen! För nu har jag faktiskt sett den här uppe i norr också!
Solen ska ersätta stjärnan. Dvs. idag är det Trettondag Jul, och vi ska tänka på de tre vise männen som trotsade alla och allt för att följa en stjärna mot ett ovisst mål. Ganska tufft faktiskt... på kameler dessutom. Kan ju inte ha varit så bekvämt precis. Öknens skepp...
När de har anlänt till krubban med sina gåvor, så är ju vårt julfirande i princip slut.
De sista pepparkakorna har ätits upp, granen barrar och julpyntet ser en aning dammigt ut i morgonljuset...
Så, nästa vecka åker julen ut. Man får ta lite varje dag så det inte blir för betungande. Sen är det Tjugondedag Knut på söndag och då är julen verkligen slut! Stjärnan tas ned och solen får äntligen visa sig igen!

I krigets utkant

Ondskans pris är första boken av Set Mattsson i en serie om kriminalöverkonstapel Douglas Palm. Tiden är 1940-talet och platsen är Malmö. Tiotusentals flyktingar anländer till staden från det krigsdrabbade Europa. Berättelserna om vad som skett i koncentrationslägren sprids och människor förfasar sig över hur mycket ondska det finns. Men är alla verkligen flyktingar eller finns det vissa personer som gömmer sig för att det förflutna inte ska hitta dem? Kriminalromanen bygger på verkliga händelser. Om man har läst Om inte nu så när av Annika Thor, kan man känna igen en del av tidsandan och miljöerna. Tidsskildringen känns autentisk och man vill nog fortsätta att följa denna polis i hans fortsatta arbete! 4 burkar.

Bild från Adlibris

Så var det 2013

Efter en kväll med fantastiskt god mat i trevliga vänners lag, kan man bara säga att det nya året har i alla fall börjat väldigt bra!
Gott Nytt År önskas er alla, med god hälsa, goda vänner, glada händelser, fred och frihet högst upp på önskelistan. Om nyårslöften talar vi icke...