Tre gutter + Guillou

Nu har jag läst Brobyggarna av Jan Guillou. Det är en historisk roman om tre fattiga fiskarbröder från Norge, som pga enorma talanger får utbilda sig till ingenjörer vid Tysklands finaste universitet. Som tack ska de återkomma till Norge och hjälpa till med att bygga upp det nya Norge, bl.a. genom bro- och tunnelbyggen långt uppe i ödemarken. Av olika skäl är det bara en av bröderna, Lauritz, som återvänder. Han ser det som sin plikt att arbeta även för sina bröder. I romanen får man sedan följa honom och hans tuffa liv i Norge, parallellt med den ena broderns liv i Afrika, där han bygger järnvägar. Tiden är ungefär från 1900 fram till första världskrigets utbrott.
Det är en spännande berättelse trots detaljerade beskrivningar av tunnelbyggen under värsta tänkbara förutsättningar. Vem skulle väl vilja sitta insnöad i en stuga utan att kunna se ut eller öppna dörren pga snö och kyla? Brodern i Afrika är med om en del fruktansvärda händelser där kannibaler är inblandade, och de avsnitten önskar jag att jag inte hade läst. Bilderna sitter kvar i hjärnan på mig än, tyvärr...
Som vanligt så är männen i Guillous romaner stora, starka, kloka supermän och kvinnokarlar, medan kvinnorna alltid är de vackraste som finns. Det tycker jag är lite irriterande. Man kan ju faktiskt vara ganska klok och duktig även om man är en vanlig, medelsnygg person också... eller?
Detta är den första boken i en serie som visst ska täcka hela 1900-talet med dess enorma utveckling.
Jag kommer nog att läsa de kommande böckerna om bröderna också, eftersom man vill veta hur denna saga om de tre gutterna fra Norge ska sluta. Blir det prinsessan och hela kungariket? Skulle nog tro det när det är Guillou som berättar. Boken får 4 burkar.

Bild från Adlibris.